Dålig mojo...

Vi har verkligen inte fått en avundsvärd start på det här året hittills.
Maken har ju varit sjuk som tidigare nämnt, och diverse förkylningar har avlöst varandra. Ett par st i månaden mer eller mindre. Eller så har det varit seglivade som skam.

I helgen blev maken dessutom magsjuk.
I augusti hade hela familjen en pärs som tog lång tid att komma tillbaka från, och med denna i färskt minne har min kropp fått totalt spader. Ingen annan verkar ha varit/blivit sjuk, men min kropp får känningar bara genom att tänka på eländet. Till den milda grad att jag inte längre kan avgöra om jag är på väg att bli sjuk eller bara har sympatikänslor.

Som vanligt är det dessutom mycket att göra med skolan. Detta gör inte omständigheterna kring vardagen lättare. Måste säga att det är mycket lättare att ha ett jobb att gå till som går på gammal vana när man har mycket annat på G i privatlivet. Då blir jobbet en fristad då man kan tänka på annat. Nu är läget istället att jag måste försöka lära mig nya saker (som då känns extra svåra när privatlivet tar så mycket plats).

EN rolig sak kan iaf meddelas. I lördags lärde sig *H* äntligen att gå helt själv hela rum OCH vända 180 grader tillbaka igen. :) Tidigare har han fegat ut och gått 4-5 steg innan han gått ner på knä och krupit sista biten mot målet. *kärlek*

Så just nu hoppas jag på fler goda nyheter, bättre hälsa för alla och lite mer vår så vi kan börja öppna upp projekten med huset vi behöver fixa innan nästa vinter.